Portugisisk gitarr förklarad

Tolv strängar, sex korer

Tolv stålsträngar sitter på instrumentet i sex korer om två, så varje ton klingar från ett par strängar stämda tillsammans. Kroppen är päronformad, och instrumentet har sin egen stämning och sin egen plats i den portugisiska musiken, framför allt inom fadon. På en konsert är det instrumentet du hör tydligast vid sidan av sångarens röst.

Varifrån det kommer

Den medeltida citolen är dess avlägsna förfader, och spår av dess användning i Portugal går tillbaka till 1200-talet. Cittror var populära i Europa från 1500- till 1700-talet, och en skulptur från omkring 1680 vid klostret Alcobaça visar en direkt förfader. Den engelska gitarren, en typ av cittra, anlände omkring 1750, och dess inflytande lever kvar i urverksstämningen, storleken, den sexkoriga strängsättningen och den naturliga stämningen. Portugisiska instrumentmakare breddade senare kroppen, förlängde mensuren och breddade greppbrädan, vilket gav instrumentet dess nuvarande form.

Solfjädern och urverksnyckeln

Den mest säregna delen av en portugisisk gitarr sitter på huvudet: en solfjäderformad metallplatta med stämskruvarna. Det är ett av få instrument som fortfarande använder urverksstämskruvar, även kallade Preston-stämskruvar, som vrids med en liten nyckel. Solfjärdern pryder också instrumentet, och motivet på huvudet skiljer sig mellan städer. En gitarr från Lissabon har vanligen en snäcka, kallad caracol, och en gitarr från Coimbra en tår, kallad lágrima.

Guitarrer från Lissabon och Coimbra

Två modeller spelas. Lissabongitarren är stämd en ton högre, till D, och har en mensurlängd på 445 millimeter, en bredare ljudbotten och en kortare, smalare hals. Coimbragitarren är stämd till C och har en mensurlängd på 470 millimeter och enklare konstruktion, vilket ger ett mörkare ljud. Coimbraspelare använder fortfarande Lissabons notnamn, så deras C kallas D. Skillnaden är också en fråga om tradition: Coimbrafadon växte fram kring universitetet, och Lissabonfadon i de gamla arbetarkvarteren.

Vad den gör i en fado

I fado i Lissabonstil spelar den portugisiska gitarren introduktionen, svarar sedan sångaren i call and response och improviserar i de snabbare låtarna. Fadoackompanjemang använder också viola de fado, en stålsträngad klassisk gitarr, och ibland en kontrabas. I Coimbrafado spelar gitarren ackompanjemang med ackord tillsammans med en akustisk gitarr. Om du ska lyssna efter en enda sak under en konsert, lyssna efter de små fraserna som gitarren spelar i luckorna efter varje rad sångaren avslutar.

Spelare värda att höra

Flera gitarrister nämns i källorna som framstående spelare av instrumentet. Bland dem finns Armandinho, född 1891, och Artur Paredes, född 1899, som revolutionerade stämningen och stilen hos Coimbragitarren. Hans son Carlos Paredes finns också på listan, tillsammans med Fontes Rocha och António Chainho. Marta Pereira da Costa beskrivs som instrumentets första kvinnliga virtuos. Att lyssna på en inspelning av någon av dem före en konsert ger örat en mall för de svarande fraserna du kommer att höra live.

Tillverkare och var man kan höra en

Två familjer av portugisiska tillverkare nämns i källorna: Cardoso-verkstaden, nu i Ericeira, och familjen Grácio, vars sista direkta representant, Gilberto Grácio, levde från 1936 till 2021. Casa da Guitarra i Porto tillför en Porto-adress, som butik, permanent utställning och konsertsal. Spelplatsen uppger att gitarren som spelades i deras konsert var handgjord av en gitarrbyggare i Porto, så instrumentet och sången delar rum. Det är fallet för att höra fado där. Fado-museets verkstad i Lissabon hedrar båda skolorna.

Läs nästa: Casa da Guitarra: så bokar du